För att inte missa uppfödarklassen så samlade vi ihop hundarna och begav oss åter ner till uppsamlingsringen. Döm om vår förvåning när de mer eller mindre drog in Stefan med parklassen i ringen! De fick vara med! Paret skötte sig med bravur och blev BIS-2 bland nästan 20 par.
Nästa klass var uppfödarklassen och även här var det många tävlande. Stefan gick i mitten och höll exercis med oss övriga: ”1-2, 1-2, 1-2 ­ ner ­ ställ upp hundarna ­ le! Upp ­ 1-2, 1-2, vänd, 1-2 ­ ner ­ ställ upp ­ le!!” Men vi fick lön för mödan. Vi blev placerade som BIS-2-uppfödargrupp! Jag måste säga att det var ett av det största jag varit med om ­ känslan var obeskrivlig! Glädje för att domaren tyckte om våra hundar och lycka för att vi fick dela den här stunden ­ Stefan, mamma och jag.
När vi väl kom tillbaka till hotellet så njöt både vi och hundarna av att få ligga och dåsa en stund. Men vilostunder ska som sagt aldrig vara långa och snart var vi på väg för att äta middag. Det var en underbar kväll och rätt som det var började centrum att fyllas med folk, såväl gamla som unga. Bilarna körde runt och tutade. Det var ett himla liv och en riktig folkfest! Vi sa till varandra: ”Visst är det fantastiskt att alla i Porto går man ur huse för att fira oss!” Nåväl, det var en sanning med modifikation. Det som hade hänt var att Portos fotbollslag hade vunnit cupen! Vi kan säga att portugiser verkligen vet hur man ska festa ­ partyt höll på till långt in på natten.
Dagen efter var en skön och avkopplande dag. Det var ljuvligt att bara gå runt och titta, sitta på uteserveringar och ta en eller kanske två öl. Det var en dag att bara njuta av livet.
Vårt plan gick tidigt morgonen därpå så det var mer eller mindre mitt i natten när vi lämnade hotellet och begav oss till flygplatsen. Vi hade inga som helst problem med att få med barnvagn och hundar den här gången heller. Däremot träffade vi på ett par hysteriska amerikanare och mexikanare som trots att de bokat (och i vissa fall även betalat) för hundarna inte fick ta de med sig! Vilken mardröm. Lyckligtvis verkade allt ordna sig till slut, men ändå. Jag vet inte vad jag hade gjort om det hade blivit något strul med våra hundar! En sak har man lärt sig, det räcker inte att kolla en (eller två!) gånger när man bokar och reser med hund!
Resan hem från Portugal gick lika bra som den hade gjort ner och nu var ju hundarna vana flygresenärer ­ de hade redan gjort resan en gång!