Schweiz 2004

       

I början av året fick vi ett meddelande från en av våra vänner att den Schweiziska dvärghundsklubben fyllde 100 år och firade detta med en stor dubbelutställning med tillhörande jubileumsmiddag under junimånad. Då detta lät lockande och Schweiz är ett av de länderna vi inte besökt tidigare var det snart bestämt att vi skulle åka. Rätt så tidigt blev det klart att Lene och jag skulle åka, men vilka hundar skulle vi ha med oss? Kurt var ju självskriven men en tik skulle också med. Efter många om och men så föll valet på Berit, även om denna dam blev pensionerad från utställningsringen för över ett år sedan och även har haft en kull sedan dess, tyckte vi att en ”tur till Schweiz” kan aldrig skada. Sagt och gjort, anmälningen skickades, resan planerades och hotell reserverades. Månaderna gick och till slut var det dags att på lördag morgon den 26 juni åka med tåget över till Köpenhamn/Kastrup där Tommy och Lene väntade. Lene och jag kom till slut ombord efter en lååång kö vid incheckningen. Resan ner gick hur bra som helst, hundarna skötte sig exemplariskt. Väl nere på flygplatsen i Zürich hade vi en person som skulle hämta oss och köra oss till hotellet, då utställningen låg i en liten, äldre by ca 1 timmes färd från Zürich. Damen vi åkte med födde upp chinese crested och yorkshireterrier. Det visade sig att hon hade rest till Argentina för att ställa på Världsutställningen när den avhölls där, med lysande resultat kan tilläggas. Det var verkligen skönt att få bevis på att det finns personer som är lika ”tossiga” som vi är! Vi kom fram till en underbar liten stad med små gränder, gamla hus och en flod vid byns utkant. För att komma in i byn var man tvungen att köra över en liten bro med tak. Det gick bara att köra i en fil, så därför fick bilarna stå och vänta på andra sidan för att kunna köra över. Väl framme vid hotellet checkade vi in och lämnade våra saker på rummet. Därefter gick vi en härlig promenad i 22 graders värme med strålande sol. Det var en skön upptining av en frusen svensk själ, van vid kall vind och nederbörd. Hundarna gjordes sedan iordning och därefter bar det av till utställningen som låg 4 minuters promenad från hotellet. En av de närmsta utställningar vi varit på! Utställningen började inte förrän 13.30 så vi kom ca1,5 timme före start men det var skönt att vara i så god tid, eftersom vi inte hade en aning om vad som väntade oss. Som tur var hade vi fått god hjälp och när vi kom var allting förberett och det var bara att lösa ut nummerlapparna. Det fanns en uppsjö av raser och människor i den samlingssal utställningen avhölls i. Lokalen tillhörde kyrkan som låg 10 meter därifrån, och det var riktig svalt och skönt att vara innanför de 2 meter tjocka stenväggarna då värmen steg. Vissa problem hade vi dock då vi endast hade en trimväska och hundarna i sina flygväskor, så ett bord att göra iordning hundarna vid var det första vi måste se till. Då det fanns gott om stolar i salen, därför tog vi tog tre av dessa och använde oss av. Tiden för utställningens öppnande började, och in i ringens mitt steg ordförande i den schweiziska dvärghundsklubben. Hon höll ett kortfattat inledningstal på tyska, och därefter kom en annan dam och höll samma tal på franska. Då detta var en jubileumsutställning hade många tagit tillfället iakt att komma dit, deltagare från 10 länder kämpade om priserna. Bland annat fanns det hundar från Holland, Italien, Frankrike och USA. Första dagen hade vi en rasspecialist från Österrike, Andreas Schemel. Kurt fick cert och blev BIR och Lene visade Berit till cert, bästa tik och BIM. I finalerna vann Kurt och Berit parklassen och fick ett fint pris; en ny läderportfölj. Finalerna utfördes en efter en och till slut, efter ca en timmes försening, var det dags för den stora finalen. Det var lite nervöst för man vet aldrig vilken domare som ska döma vad vid dessa mindre utställningar, och förutom domare från Österrike var det två domare från Tyskland där. När samtliga hundar som blivit BIR under dagen kommit in i ringen steg vår rasdomare in i ringen. Efter en genomgång av samtliga hundar plockades tre ut, och Kurt var med. När domaren synat dem noga plockade han fram Kurt till första platsen och han blev Best In Show. Han fick stora pokaler, en stor tennvas och en flaska champagne. Efter många lyckönskningar och handskakningar promenerade vi tillbaka mot hotellet då vi hade 30 minuter på oss till det var dags för jubileumsmiddagen. Denna skulle avhållas i slottskällaren och detta krävde en viss elegans. Trots att tiden var knappt hann vi med allting och med nyrastade hundar i väskorna begav vi oss till middagen. Det började med en välkomstdrink, därefter avhölls ett tal på såväl tyska, franska som engelska av ordföranden i dvärghundsklubben. När det var dags att samlas inför förrätten ställde sig en herre upp och talade på tyska. Vi fick senare veta att det var ordförande i den schweiziska kennelklubben som kommit dit för att hedra klubben på dess jubileum. Alla gästerna satt vid stora rund bord och det talades friskt, kunde man inte språket så fick man improvisera, och ett leende kan alla avläsa. Efter en underbar salladsbuffé var det dags för varmrätten. Kvällen gick i de nationella färgernas tecken och vi fick en underbar potatisgratäng till vilket det serverades kalvkött i en härlig gräddsås med svamp. Det smälte i munnen och smakade helt otroligt gott. Som avslutning på denna underbara kväll fick vi en sommarfromage med en blandning av olika sorters bär tillsammans med rån. Vid vårt bord, fanns det ägare och uppfödare av king charles spaniel från Tyskland, Holland och Schweiz. Det var riktigt trevligt och vi hade en alldeles underbar kväll med både gamla och nyfunna vänner. Då vi varit uppe tidigt och efter en hel dags aktivitet kändes sängen ovanligt lockande, så värst sent blev det inte, men det var otroligt skönt att kunna gå ut kl. 22.00 på kvällen och mötas av en sval sommarbris och skåda bergen några kilometer ifrån där man stod. Efter en avkopplande kvällspromenad var både hundarna och vi nöjda för dagen så vi gjorde våra förberedelser för morgondagen och sedan var det gonatt!

Fortsättning följer...


Lene med hundarna utanför hotellet.

Utställningslokalen.

Kurt vill ha lite uppmärksamhet.

Berit.

Kurt visar upp sig i ringen.

Kurt blev BIS!

Jubileumsmiddag.

God mat och trevligt sällskap!

Foto: Roberto
BIS-par!

Foto: Roberto
Lene och Berit.

Vackra vyer.

Inne bland husen.
       
© Hardy-Flap's kennel